Personalpolitisk debatt i fullmäktige

Igår diskuterades Region Skånes årsredovisning med tillhörande personalredovisning i regionfullmäktige. Ansvarade själv för debatten kring personalpolitiken. Nedanstående är naturligtvis inte exakt vad jag sa, men är vad jag hade skissat på innan jag kom till fullmäktige. Så håll till godo, den som är intresserad.

Region Skånes personalredovisning för 2010 bär tydliga spår av den besparingspolitik som förts under flera år med nuvarande borgerliga majoritet. Bruket av visstidsanställda och timpersonal ökar, liksom bruket av bemanningsföretag. I medarbetarenkäten ser vi hur den arbetsrelaterade utmattningen ligger på en ”kritisk nivå”. Avseende sjukfrånvaron går samtliga siffror åt fel håll, utom de sjukskrivningar som sträcker sig längre än 180 dagar. Frisknärvaron minskar, i motsats till vad personalutskottets ordförande hävdar i sin inledning.

Trots tydliga tecken på en ökad stressrelaterad ohälsa väljer majoriteten att slå sig för bröstet för en ”minskad sjukfrånvaro” och ”en lyckad satsning på rehabilitering”. Men att de långa sjukskrivningarna minskar är sannolikt snarare en följd av tidsgränserna i den nya utsorteringskedjan i sjukförsäkringen, än av rehabiliteringsinsatser. Bortses från dessa återstår bara siffror som går åt fel håll och en ökad ohälsa bland Region Skånes anställda.

Det är, inte minst utifrån en ökande ohälsa, anmärkningsvärt att personalredovisningen nogsamt undviker att tala om de problem som många anställda upplever i sitt arbete. Som stress, underbemanning, orimliga chefsuppdrag, otrygga anställningsförhållanden och låga löner. Istället pratar man om vikten av att stärka Region Skånes varumärke. Jag skulle tro att en rejäl satsning på lönenivåerna i de kvinnodominerade yrkesgrupperna inom vården i ett slag kraftigt skulle öka Region Skånes attraktivitet som arbetsgivare. Men det är naturligtvis bara ett förslag i all blygsamhet. Det är ju inte omöjligt att det fungerar precis lika bra med en utökad kommunikationsbudget.

Och jo, jag tycker faktiskt att det där är lite märkligt. När jag läser förslagen i det som kallas ”Personalpolitik 2.0” så är det faktiskt slående hur mycket ansträngningar som ska ägnas åt att stärka Region Skånes varumärke. Detta är alltså personalavdelningens uppgift. Inte kommunikationsavdelningen, utan personalavdelningen. Jag tror att faktiska personalpolitiska åtgärder för att förbättra situationen för många anställda inom Region Skåne är bra mycket effektivare för att långsiktigt kunna rekrytera och behålla bra personal.

Så noterar jag det som inte utvecklas särskilt mycket i personalredovisningen. Brotten mot samverkansavtalet, det förlorade förtroendet bland de fackliga organisationerna och den överhuvudtaget frostiga inställningen från arbetsgivarsidan till dialog med personalorganisationerna. För hur ska man egentligen kunna bedriva en lyckad personalpolitik om man ser dialogen med de fackliga mer som ett hinder än en tillgång? Frågan är allvarligt menad. De brister i förtroende som finns mellan fack och arbetsgivare, och som särskilt kom till uttryck i att Vårdförbundet beslöt att säga upp samverkansavtalet med regionen, kommer att tarva en hel del jobb för att överbrygga. Om en god och konstruktiv samverkan inte bara ska ha en hög teoretisk prioritet i dokument, utan även en hög praktisk prioritet och betydelse krävs ledarskap, såväl politiskt som från tjänstemannaorganisationen. En självkritisk och problematiserande hållning i personalredovisningen skulle kunna vara en början till detta.

Ja, och sen hade jag tänkt säga något om kvaliteten på medarbetarsamtalen, rimliga och orimliga chefsuppdrag och dess koppling till måluppfyllelse för den personalpolitiska visionen. Men då tog tiden slut och majoritetens företrädare, personalutskottets ordförande Katarina Erlingsson (C), hade visst inget att invända mot ovanstående beskrivning av verkligheten. Det blev i alla fall ingen debatt, vilket är synd, för personalpolitiken är tillräckligt viktig för att förtjäna en rejäl diskussion. Men det finns ju som tur är flera möjligheter kvar under mandatperioden att återkomma till personalfrågorna. Jag kom i alla fall med i tidningen.