Privat mödrahälsovård och redovisning av konjunkturstöd

Två artiklar drar intresset till sig idag. Den första är en debattartikel om mödrahälsovården från det folkpartistiska regionrådet Gilbert Tribo. Mina partikamrater Ingrid Lennerwald och Henrik Fritzon har varit ofina nog att kritisera införandet av vårdval inom mödrahälsovården i Region Skåne. Kritiken är ungefär följande. Idag finns mödrahälsovårdens graviditetsövervakning och specialistsjukvården på kvinnoklinikerna i samma organisation, vilket framförallt är väldigt gynnsamt vid riskgraviditeter. Resultaten bekräftar att den skånska mödrahälsovården håller mycket hög kvalitet. Dessa sammanhållna vårdkedjor slits nu sönder när den basala mödrahälsovården läggs i en separat organisation. De brister som finns i verksamheten kan åtgärdas inom ramen för rådande organisation med ökade resurser och ett regionövergripande basuppdrag till såväl kvinnoklinikerna som till de privata aktörerna som redan idag finns på området. För detta behövs inget vårdvalssystem, och ingen fri etableringsrätt för nya privata aktörer.

Gilbert Tribo är dock väldigt upprörd. Han känner sig förolämpad av att det antyds att han anser att själva privatiseringen har ett värde i sig. Det vet jag inte om han tycker, men jag vet att just den uppfattningen är ganska bärande i den borgerliga ideologi som han i alla andra sammanhang gärna bekänner sig till. Så helt grundlös är nu inte just den antydningen. Jag tror gärna att Gilbert Tribo har de bästa av intentioner. Det är en trevlig prick. Men förmågan att se privatiseringarnas baksidor har aldrig varit borgerlighetens bästa gren, snarare är det dogm att privatisering är bra av det skälet att privatisering ju är bra. Och med sådana cirkelresonemang kan det vara svårt att se lösningar inom ramen för befintliga (välfungerande) system och ännu svårare att se brister och korrekt värdera nackdelarna med privatisering, i detta fall uppsplittrade vårdkedjor inom mödrahälsovården. För jo, det är faktiskt precis så. Med syftet att privatisera stora delar av mödrahälsovården inför man ett system som riskerar att försämra det medicinska omhändertagandet av mödrar med riskgraviditeter. Om Gilbert upprörs över detta är det bara att fatta ett annat beslut.

Den andra artikeln handlar om Region Skånes årsredovisning 2010. Den visar ett överskott på inte mindre än 1,1 miljarder, motsvarande cirka 4 % av omsättningen. Nu är ju inte Region Skånes underliggande ekonomiska situation riktigt så bra. Justerat efter balanskravet, dvs när engångsintäkter och –kostnader räknats bort, är resultatet ett överskott på 111 miljoner, att jämföra med det planerade resultatet om 360 miljoner. Att resultatet inte är ännu sämre beror på kraftigt ökade skatteintäkter i förhållande till vad man prognostiserade när budgeten klubbades i november 2009. De engångsintäkter som drar upp själva resultatet är en förändrad redovisningsmodell för pensionsskulden, försäljning av fastigheter (Ängelholms sjukhus) samt tillfälliga konjunkturstöd från staten.

Det som är anmärkningsvärt i sammanhanget är dock den diskussion som varit om redovisningen av det tillfälliga konjunkturstödet. Att staten i kristider hjälper kommuner och landsting att klara balanskravet är helt i sin ordning. (Stödet borde förvisso ha kommit tidigare och varit större, och på sikt behöver statsbidragen även ökas på en mer permanent basis om vi vill att ett ökat vårdbehov ska kunna klaras utan kraftiga höjningar av kommunalskatten.) I Region Skåne har majoriteten dock, för att kunna lägga fram en budget i balans inför 2011 valt att periodisera konjunkturstödet så att 320 miljoner av intäkterna flyttades över från 2010 till 2011. Så kan man inte göra. En budget, liksom en årsredovisning, ska ge en rättvisande bild av det ekonomiska läget i organisationen. Det vill säga, en underfinansierad budget får inte redovisas som en budget i balans. Idag ska vi på regionstyrelsen fatta beslut om årsredovisningen och det är också då det bränner till. Nu ska ju revisorerna pröva om man verkligen kan räkna bort dessa 320 miljoner från intäktssidan 2010. Det tyckte inte revisorerna. Så nu får borgerligheten krypa till korset, redovisa intäkterna på rätt år och erkänna att budgeten för 2011 är underfinansierad. Betyder ingenting i sak, eftersom det enda som förändras är redovisningen av en budget och inte själva budgeten som sådan. Det är fortfarande samma nedskärningar och samma vårdplats- och resursbrist. Men det här med att trixa med siffror för att försköna bilden av den förda politiken är verkligen ingenting nytt för Region Skånes borgerliga majoritet. Kanhända kan dagens övning på marginalen innebära förändringar på det området.