Om ungas behov av delaktighet

Deltog idag på en konferens om Ungas delaktighet i Skåne. Arrangörer var Region Skåne, Kommunförbundet Skåne, Länsstyrelsen och Nätverket för social ekonomi. Deltagare var människor från en mängd olika organisationer och myndigheter och hela dagen ägnades åt diskussioner och seminarier om hur ungas delaktighet skulle kunna ökas. Min egen insats var att delta i den obligatoriska ”panelen” där prominent folk med inflytande ska debattera, diskutera eller ställas mot väggen. Min egen prominens i sammanhanget utgår från mitt uppdrag som vice ordförande i Region Skånes folkhälsoberedning, och antar jag, att jag är yngst av oppositionens representanter i regionstyrelsen.

Som gammal SSU:are i många år engagerar naturligtvis frågan om ungas inflytande och delaktighet. Men när en panel på sju deltagare får 25 minuter på sig att avhandla ett ämne så gäller det att ha en poäng och helst inte fler. Och då brukar jag bara ha en poäng. När ungas delaktighet ska öka så måste vi ställa frågan om vilka unga? Och kring vilka beslut?

Mitt inlägg gick ungefär så här:
Om du tar en valfri skolklass, och så ber du de som skulle vilja var med i vårt nya flashiga ungdomsråd att ta ett steg framåt. Då kan vi be de som gör det att lämna rummet och gå och bilda sitt ungdomsråd. Det är de som står kvar som är utmaningen. De vi skickar ut kommer oavsett våra insatser att prioritera skolan, gå och rösta, engagera sig i nån förening och sannolikt skaffa sig ett jobb de trivs med. De är de som står kvar vi på allvar måste börja jobba med kring ”ungas delaktighet och inflytande”.

Så pratade vi lite om exakt vad man skulle göra med dessa ungdomar. Och det tror jag beror väldigt mycket på var de befinner sig. I Malmö har vi människor som åker runt i skolor och pratar med skolungdomar om samhällsfrågor och politik på ett roligt och engagerande sätt. Det är viktigt. Engagerade lärare är också viktigt. Tillgång till bra jobb, sommarjobb och praktikplatser är bra.

Så tror jag mycket på ett decentraliserat beslutsfattande i frågor som påverkar unga människor i deras vardag. Kring skolgården, fritidsgården, idrottsplatsen eller vad det nu vara månde där ungdomar vistas tillsammans med lärare, fritidsledare, socialarbetare mfl. Låt fler beslut fattas på plats av dem det berör. Det kan handla om så banala saker som färgen på väggarna, växterna på skolgården eller målet för fritidsgårdens sommarresa. Men naturligtvis också om mycket annat. Det är där det börjar och det är där vi kan börja bygga upp ungdomars tro på sin egen förmåga att påverka och delta i beslut. Ja, det är faktiskt viktigare än det där ungdomsrådet bestående av självutnämnda företrädare som redan vet hur man tar för sig. För jobbar vi bara med sånt kommer vi i själva verket bara att öka skillnaderna mellan de ungdomar som redan har ett stort socialt kapital och de som är i stort behov av att bygga upp ett sådant. Det fick vara min poäng idag,