Folkhälsa - what is it good for?

Som jag skrev i tidigare inlägg var det alltså förra fredagen premiär i folkhälsoberedningen. Jag har tidigare skrivit om lite tankar kring den regionala folkhälsostrategin. Och det var naturligtvis, som det ska vara, väldigt mycket information för nya ledamöter på första mötet med beredningens nya sammansättning. Och återigen är det så där. Folkhälsa är såklart viktigt utifrån att människor ska må bra, men vilka andra skäl kan vi hitta till att vi ska jobba för en god folkhälsa? Ja, det är ett lite lustigt perspektiv, och lustigt att det kan uppstå. Mest är det väl en påminnelse om vad det stora problemet egentligen är. Nämligen att hälsoklyftorna är så stora, och att de som mår sämst inte får skriva några regionala program för folkhälsoarbete. Då blir ju också frågan varför "vi" (som redan mår rätt bra) ska jobba för att "de" (som mår dåligt) ska må bättre och göra mer hälsosamma levnadsval (som att sluta röka och skaffa sig en utbildning). Jo, det är för tillväxtens skull naturligtvis.

De ärenden som behandlades handlade om folkhälsoberedningens budget (en uppsjö av diverse samordningsprojekt, kampanjer, kunskapsinsamling och annat med totalt fördelat ca 9 miljoner kronor) samt ett ärende om en utvidgning av barndatabasen som idag endast rymmer information om barns levnadsförhållanden i sydvästra Skåne. Inga kostigheter alls egentligen, om än man skulle vilja göra så mycket mer.

Jag har även förmånen att sitta i Malmö stads folkhälsoråd. Där hade vi första mötet i fredags. Malmö är ju roligare på det sättet att vi Socialdemokrater där sitter i majoritet. På mötet i fredags antogs en projektplan för "Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö". Ett expertråd som under två år kommer att arbeta fram vetenskapligt underbyggda förslag för hur Malmö stad kan minska hälsoklyftorna och bedriva ett mer effektivt folkhälsoarbete. Kommissionen kommer att ledas av Sven-Olof Isacsson, professor emeritus i socialmedicin, som även var på plats och föredrog sina tankar kring kommissionens arbete och möjligheter. Måste säga att det ska bli fantastiskt spännande att följa arbetet och ta del av förslagen. Det är ju ett välkänt faktum att Malmö är en stad med stora klyftor. Bland annat skiljer det 8 år i medellivslängd mellan den rikaste stadsdelen och den fattigaste.

Mycket av det folkhälsoarbete som man kommer i kontakt med är i form av kampanjer och opinionsyttringar. Och även om vi försöker göra något annat ibland så vet vi på tok för lite om vilka resultat som kan förväntas och hur eller när vi kan följa upp och utvärdera eventuella resultat. Inte heller används den kunskap som faktiskt finns i särskilt stor utsträckning när stora strukturella beslut ska fattas. Därför behövs både ny kunskap och nya förhållningssätt hos de som fattar beslut.

Och kunskap finns att ta del av. WHO, världshälsoorganisationen, tillsatte en oberoende kommission som 2008 publicerade den sannolikt viktigaste rapporten som tagits fram på området. "Closing the gap in a generation: health equity through action on the social determinants of health". Rapporten innehåller en kunskapsöversikt, rekommendationer för vad som kan och bör göras för att bekämpa hälsoklyftorna samt vilka aktörer som har ansvar för att detta blir gjort. Den konstaterar två cetrala saker. För det första att det finns tillräckligt med kunskap och underlag om hälsans bestämningsfaktorer för att agera kraftfullt redan idag och för det andra att eftersom människor dör i onödan på grund av social ojämlikhet så är det etiskt tvingande att agera för att utjämna ojämlikheterna i hälsa. Läs rapporten på svenska här. Så funderar vi på dess implikationer. Notera att hälsoklyftorna inte bara ökar mellan länder, utan även inom länder och inom städer. Rapportens slutsatser är viktiga för beslutsfattande på alla nivåer. Därför är Malmös kommission oerhört viktig. Och därför finns det anledning att bli väldigt bekymrad av att en svensk regering oförblommerat driver en politik som ökar fattigdom och utslagning (och därmed hälsoklyftor) under den gravt missvisande rubriken "arbetslinjen".

PS. Michael Marmot heter för övrigt han som ledde den oberoende kommission som tog fram WHO:s rapport. Han är engelsman och har därefter lett en motsvarande nationell kommission i Storbritannien. Idag leder han ytterligare en motsvarande kommission på EU-nivå. Den 2 mars kommer han till Malmö i samband med presentationen av Malmös kommission. Passa på att gå och lyssna på honom då! DS.